Och så gick starten för Kalmarmilen 2016, min målgång! Återigen vill jag påpeka att min uppladdning för Kalmarmilen inte varit den bästa, sedan i börja av maj har jag sprungit två kortare rundor samt två lättare intervallpass men av förklarliga skäl är detta det enda jag skrapat ihop. Varför det är viktigt för mig att påpeka detta är ännu oklart och en diskussion med mig själv förs ständigt, dock utan svar ännu.
I vanlig ordning var det en stark klunga som gav sig iväg mot milen. Sikte på slottet, längs Kalmarsundsparken, vidare ut mot Långviken för att sedan ta sig in mot Larmtorget igen. Jag gick ut i ett oväntat högt tempo och märkte ganska så snabbt att tempot ändå var hållbart. Väl inne på Larmtorget stod en entusiastisk publik och det var bara att suga åt sig den positiva energin som gavs för det sista fem kilometerna som återstod av loppet. Nytt sikte på Fredriksskans, förbi Lindö och ut på Ängöleden där vi möttes av motvind och lätt regn. Mitt tempo började svikta och när jag vek av under bron för att ta mig an den sista biten av Ängöleden andra sidan vägen fick pannbenet börja arbeta. Det återstod cirka 1,5 kilometer och snart klickade jag om klockan från tempo till tid. När jag fick Stortorget och Storgatan framför mig befann jag mig i tunneln där ingen kunde komma åt mig, målet var det enda jag såg. Jag noterade att jag kommer att gå i mål med en riktigt bra tid. Trots allt!
Jag går i mål i chock över min prestation, några sekunder sämre än mitt personbästa. Chocken övergick sedan i att jag kände mig stolt över mig själv men ganska så snabbt kom också en viss besvikelse och analys av loppet där jag i efterhand tänker att jag kunde ha tryckt på lite extra, som kanske hade varit avgörande för ett nytt personbästa.
Men återigen, kroppen klarar av mer än vad man själv förstår. Detta var återigen ett kvitto på att min form finns där, någonstans. Med viss ironi verkar jag prestera som bäst på lopp utan någon direkt träning. Jag vilade mig i form inför Ironman 70,3 Jönköping och så även inför Kalmarmilen. Jag vilade inte dagar, jag vilade månader. Med det sagt ska jag nu sluta vila och ta sikte på nya mål.
I början av året satt jag ned tillsammans med Hampus Horndahl, coach för Målgång Kalmar 2016 och sa att ett av mina mål för i år är att bli snabb som fan och att sätta nytt personbästa på milen. Något personbästa blev det inte men utefter mina förutsättningar är jag snabb som fan!
Fortsätt gärna att följa mig på @ranefjordcaroline på Instagram.
Kram Carro
