articlelattsam dramakomedi moter hitchcock

Lättsam dramakomedi möter Hitchcock

Artikeln publicerades 15 maj 2020

Lättsam dramakomedi möter Hitchcock

En lättsam story om en begynnande vänskap med alla dess härligheter och ett Alfred Hitchcock-doftande mysterium känns på förhand inte som två komponenter som är lätta att kombinera, men exakt det gör skaparen Liz Feldman med “Dead to Me”. Tidigare jobbade hon som manusförfattare för exempelvis Oscarsgalan och Ellen DeGeneres talkshow och uppväxlingen till denna Netflix-serie känns lika självklar som lyckad.

I serien får vi följa de två karaktärerna Jen (Christina Applegate) och Judy (Linda Cardellini) som träffas för första gången i en sorghanteringsgrupp. Den depressiva Jen har just förlorat sin make i en smitningsolycka och är verkligen nere på botten, så Judys spralliga och livsbejakande optimism blir precis vad hon behöver. Deras vänskap växer i både styrka och omfattning på mycket kort tid och deras två liv blir i princip ett när Judy flyttar in i Jens gårdshus. Allt är frid och fröjd och båda tycks ha hittat varsin stabil stöttepelare i varandra. Det enda problemet är att Judy har glömt nämna den lilla detaljen att det var hon som körde ihjäl Jens make och sedan smet från platsen.

Från denna grymt spännande premiss bygger Feldman en skamlöst underhållande serie vars halvtimmeslånga avsnitt försvinner i ett enda nafs. För varje minut som går skruvas den centrala relationen åt allt mer och situationen kring dem blir allt mer komplex och ohållbar. Den “Hitchcockianska” ådran som går som en röd tråd genom allt fungerar så ofattbart bra trots att den inte borde göra det och efter den chockerande avslutningen på säsong ett tas allt vidare till en helt ny nivå i andra säsongen. Berättandet är i princip felfritt men den allra största behållningen är att se Cardellini och Applegate på toppen av sina förmågor, de är enorma tillsammans.

Rulla till toppen