Svenskättade Charles Lindbergh korsade Atlanten i sin enmotoriga Spirit of St. Louis 1927 utan att ta med katten Patsy. ”Jag vill inte riskera kattens liv”, sade Lindbergh.
Det var bröderna Wright som var först upp i luften, men Charles Lindbergh visade att man kunde flyga mellan USA och Europa utan mellanlandning. Det var närmst ett självmordsuppdrag, men efter 33 timmar i luften tog 100 000-tals människor emot honom som en hjälte i Paris. Snart hundra år senare ger vi oss ut på en roadtrip till flygaressets sista viloplats på Hawaii.
Vägen till helvetet
Redan som tioåring visade Charles sitt tekniska intresse genom att börja köra och meka med familjebilen, en Saxon Six, utanför villan i Detroit. Efter rekordet över Atlanten hyllades han som en popidol, men Charles föredrog ett liv utanför rampljuset. Sedan hans tvåårige son kidnappats och dödats drog han sig undan och levde de sista åren i en otillgänglig del på Hawaiiön Maui. Vi förstår varför lokalbefolkningen kallar den närmare tio millånga vägen dit för ”Road to hell”. Den klättrar längs bergssidorna, saknar delvis räcken och regn löser upp vägkanten som rasar hundratals meter ner i regnskogen. Trafiken kryper fram och mötesplatserna är få. En del ger upp, bara för att inse att det inte går att vända på den smala vägen. Utsikten på bergstopparna påminner om filmscener ur Avatar eller Jurassic Park. Det är med skräckblandad förtjusning vi fortsätter expeditionen i Charles Lindberghs fotspår.
Ändå nära himlen
Vår färdkamrat är en Jeep Wrangler och målet är Kipahulu. Här bodde familjen Lindbergh tills Charles gick bort och han ligger nu begravd vid kyrkan i Palapala Ho”omau. Resan hit är en expedition med närmare 600 tvära kurvor och 54 fallfärdiga broar. Det är svårt att hitta och en vänlig dam säger ”aloha” när vi frågar efter vägen. ”Ta vänster vid London-taxin och kör stigen in i skogen”, blir svaret. Övertygad om att vi missförstått varandra tackar jag och kör vidare, men damen har rätt. Delvis överväxt står en rostig Austin från femtiotalet med taxiskylt på taket. Hur den kom hit är en annan historia och vissa tror att Charles lät importera den. En gravhäll prydd med en hawaiiansk blomkrans talar om att vi kommit rätt. Han valde själv platsen på en kulle med utsikt mot det oändliga turkosblå Stilla havet och horisonten med morgonsolen i öster. Charles Lindberghs bragd öppnade dörren för flyget, men till hans sista landningsplats går inga plan.
