Premiärminister Tayyip Erdoğan har format Turkiet under flera decennier. Hans politiska karriär kantas av både folkligt stöd och starkt motstånd, och präglas av landets djupa samhällsklyftor.
Premiärministern Tayyip Erdoğan kan uppfattas som stel och spänd i internationella sammanhang, men på hemmaplan vaknar han till liv. Där, inför jublande anhängare, kryddar han sina tal med humor, sarkasmer och poesi. Erdoğan kommer från ett medelklasshem i staden Rize, där hans pappa arbetade vid kustbevakningen. Vid 13 års ålder flyttade familjen till en större stad, en omställning som präglade honom. Han skötte sig bra i skolan och under fritiden sålde han läsk och sesamfrön. År 1973 tog han studenten, 19 år gammal.
Universitetsstudierna inriktades på företagsekonomi och parallellt ägnade sig Erdoğan åt fotboll mellan 1969 och 1982. Han var en skicklig spelare, nära professionell nivå, och övervägde ett tag att satsa helhjärtat på sporten, men avråddes av sin pappa.
Istället blev det politiken. Uppväxt i en konservativ muslimsk familj var det naturligt att han anslöt sig till en islamistisk studentförening. Denna politiska bana har lett honom uppåt genom olika islamistiska partier.
Under en konferens träffade han Emine, som studerade konst. De gifte sig 1978 då Erdoğan var 24 och Emine 23 år gammal.
1980, efter en militärkupp, blev Erdoğan påmind om religionens betydelse i Turkiet. Han arbetade då vid stadens transportmyndighet och hans chef, en pensionerad överste, beordrade honom att raka av sig mustaschen. Erdoğan vägrade och blev uppsagd.
1994 valdes Erdoğan till borgmästare i Istanbul. Han fokuserade på konkreta problem som trafik, vattenförsörjning, sophämtning och korruption, snarare än religiösa frågor. Dock provocerade han landets sekulära makthavare 1998 med ett tal där han beskrev moskéer som förläggningar och troende som soldater. För detta dömdes han till fängelse, men släpptes efter fyra månader.
År 2001 grundade Erdoğan partiet AKP, som ett år senare vann valet. Sedan 2003 är han landets premiärminister.
Utvecklingen har lett till en splittring i landet mellan Erdoğans anhängare och de sekulära krafterna. Konflikter har uppstått kring kvinnors rätt att bära huvudduk, en rättighet som Erdoğan själv stöttar genom sin fru Emine. Även frågor som abort och alkoholtillgång har varit centrala i motsättningarna.
Konfrontationer har eskalerat, bland annat med demonstrationer vid Taksimtorget som möttes av polisens tårgas och vattenkanoner.
Premiärministern leder ett land med 74 miljoner invånare och har hanterat interna utmaningar, inklusive ett militärt kuppförsök. Nu står han inför nya utmaningar, som Sveriges och Finlands eventuella Nato-medlemskap.
