Lena Kamras, konstnärinnan som lever i sitt himmelrike på Revsudden utanför Kalmar, vill sprida glädje med sin färg och form. Har du sett en lekfull tiger på en tavla någonstans kan det med stor sannolikhet vara Lena som är konstnären. Dessutom är hon en mästare på bakning.
– Klockan 06.30, säger Lena Kamras som vaknar tidigt med hjälp av sina hundar.
Hur startar du helst dagen? – Gå upp någorlunda tidigt för att inte mista så mycket av dagen. Rasta hundarna och göra en god frukost med smoothie av massor med mineraler och vitaminer. Sedan kanske jag börjar planera om jag ska måla idag eller något annat. Jag planerar inte alltid dagen innan vad jag ska göra, utan att det får vara fritt. Eftersom man är pensionär har man inga speciella tider att bry sig om. Men det viktigaste är att hundarna och min man mår bra – han får man sköta om också.
Vem är Lena Kamras? – En levnadsglad tjej som älskar djur, natur, färg och form. Jag älskar att veta att människor runt omkring mig mår bra. Det är viktigt för mig – att jag känner att jag är medmänniska.
Du fyller 75 år den 22 november, hur ska du fira? – Jag har inte sagt någonting. Det får bli som det blir. Om jag skulle säga välkomna hit kanske det kommer så många att jag inte hinner baka. Jag är inte åldersfixerad på något vis. Jag säger alltid att jag ska aldrig dö, för det finns ingen anledning. Jag ska ju leva här och vara glad och ta hand om människor.
I november kommer även dina alster delta i en kampanj för tigerns överlevnad organiserad av WWF. Berätta! – De kontaktade mig och bad mig att donera någon bild, men jag donerade flera. De ska gå till en auktion och kampanjen börjar 1 november. Jag tror det är 3–4 konstnärer till som är med. Jag har alltid älskat tigern. Den är så otroligt vacker, stor och jag blir lyrisk när jag ser en tiger på tv:n. Jag är jätteglad och stolt över att jag fick frågan. Att få vara med i den här kampanjen. Vi får se hur det går. Pengarna går oavkortat till WWF:s arbete för att rädda tigern.
Tigern är lite av ditt signum när du målar? – Det började säkert för 25 år sedan som jag började måla lite tigrar. Nu är det bara som att penseln för sig själv. Jag behöver inte tänka. Tigeransiktet, det kommer bara.
Vilken konstform tilltalar dig mest som konstnär och vilken konstform tilltalar dig som betraktare? – Det är den naivistiska med mycket färger. Det tilltalar mig, även om betraktare. Jag skulle aldrig köpa en tavla som bara har murriga färger. Då mår inte jag bra, det är inte jag.
Vad vill du berätta med din konst? – Att människor ska bli glada när de ser min konst. Det är väl jättebra att förmedla det? Det är väl det vi människor behöver. Det är så mycket elände i världen som det är.
Hur ser din bakgrund ut? – Min pappa hade textilfabriker. Där jobbade jag och fick göra allt möjligt. Jag fick sitta i växeln, i kontoret, på lagret och vara chaufför.
Om man hoppar en lång tid framåt hade jag hade jag en butik i stan som många Kalmarbor känner igen – Plock och prylar. Det är många som känner igen mig därifrån. Den hade jag nästan i 10 år. Det fanns bara den butiken i den genren då. Nu finns det ens uppsjö med liknande butiker.
Sedan har jag varit på Paradisverkstaden i Färjestaden och efter det Åfors glasbruk. Där jobbade jag med Ulrica Hydman Vallien och Bertil Vallien i 6–7 år. Vi jobbade i team på kanske 10 personer som satt och målade för Ulrika och Bertil. Det är ju så, att många gånger målar de en första modell och sen får man måla efter den.
När jag slutade vid Åfors flyttade vi hit till Revsudden, det är 17 år sedan. Då målade jag mer själv och kände att jag måste utvecklas.
Något annat du varit med om som få vet om? – Mats har varit ute mycket till sjöss. En gång ringde hans chef mig då hans kock givit sig iväg. Då fick jag hoppa in som kock på båten. Jag tyckte det var jätteroligt och intressant att se hur de jobbade där ute.
Du är inte bara en duktig konstnär, du är en fena på att baka också förstår jag? – Det är en glädje och kreativt. Det kommer sig nog av att jag inte tyckte om att köpa bröd ute i handeln för att det var så mycket tillsatser. Därför beslutade jag mig för att baka själv och det blir bara av ekologiska ingredienser. Jag bakar så mycket att jag är inne på tredje ugnen och den håller också på att ta slut. Det är alltid någon som kommer förbi och då ska jag kunna ta upp ur frysen. Vi lever bara på kravmärkta och ekologiska produkter.
Vilket är ditt smultronställe? – Det är Revsudden. Det kan inte vara bättre. Jag tycker att jag lever i himmelriket.
Har du en bucket list, och vad står det i så fall på den? – Jag ska ju få åka iväg till Mallorca. Det är så att jag har en kompis som frågade mig var jag helst skulle vilja åka någonstans. Jag svarade att jag skulle vilja åka till Mallorca, jag har inte varit utomlands på hur länge som helst. Så nu har vi bestämt att vi ska åka i april. Annars vet jag inte om jag har en bucket list. Kanske att aldrig sluta utvecklas och alltid se framåt. Jag är ju nyfiken!
Vad läser/lyssnar eller tittar du helst på? – Jag tittar inte på deckare och inga rysare. Det är det värsta jag vet. Jag tycker att det skjuts så mycket i världen så man behöver inte se det på film. Jag ser helst naturprogram med djur och natur. När det gäller musik är jag allätare och lyssnar på allt från symfoniorkestrar till pop. Men kanske inte dragspelsmusik.
Jag läser inte så mycket nu för tiden. Om jag slår mig ner i soffan och tar upp en bok somnar jag.
Person du ser upp till? – Jag ser upp till min man. Han är väldigt trygg och har varit min coach, kan man säga, med många saker. Han har faktiskt byggt den här ateljén vi sitter i.
Vad har du för mål? – Att nå ut i hela världen. Att alla ska tycka att det är roligt att ha en bild av mig där hemma att titta på. Jag kan ju inte säga: ”Åh, nä, det är nog ingen som vill ha en tavla av mig där hemma, det passar nog inte”. Man måste ju ha mål.
