Hon har bestigit berg i Nepal och guidat äventyrare på svenska vatten. Möt veckans profil, Linnea Svensson, som brinner för friluftsliv och att inspirera andra.
Först gick Linnea Svensson på Grimslöv folkhögskola med siktet inställt på turism och äventyr. Av en slump upptäckte hon programmet berg- och forsvägledning, vilket ledde henne på en expedition till Kebnekaise och vidare till en karriär som certifierad guide.
– Jag upptäckte friluftslivet som kravlöst och något som ger mig energi, gärna fysisk ansträngning, lust och inspiration, säger hon. Det fungerar också som en källa för återhämtning, eftertanke & reflektion. Jag utvecklas hela tiden inom yrket och att glädjas med andra när jag guidar är en fantastisk kombination.
Den största utmaningen i yrket är att alltid försöka vara sitt bästa jag och finnas till för andra, även när energinivån inte är på topp. Rådet till den som vill utbilda sig till guide är att våga trots utmaningar och rädslor. Tack vare att jag tog mig an dessa ändå har jag vuxit i mig själv och tror på mig inför nya utmaningar jag ställs inför.
Vad har du lärt dig om dig själv under de senaste åren?
– Att gå min egen väg och faktiskt göra det jag vill. Idag tvivlar vi så mycket på oss själva och försöker följa andras spår trots att vi har egna drömmar och mål. De som tror på dig och stöttar dig kommer finnas där oavsett vad du tar dig an. Det finns ingen som kommer tacka dig mer än dig själv i slutändan. Följ ditt hjärta.
Skillnaden mellan Sverige och Nepal?
– Nepaleser värnar otroligt mycket om sin kultur och natur, vilket jag tror gör dem väldigt ödmjuka och omtänksamma gentemot sina medmänniskor. Jag har fortfarande kontakt med många av guiderna och de sherpas vi hade med oss, vilket är jät- teroligt.
Framtida projekt eller drömmar?
– En europaresa med min och sambons van. I framtiden vill jag vara självförsörjande genom permakultur.
Vilka tre kända människor skulle du vilja bjuda på middag?
– Ted Gärdestad, Kalle Zackari Wahlström och Astrid Lindgren.
Vad skulle du bjuda på?
– Då skulle jag ta med dem ut och grilla över öppen eld, våfflor i ett våffeljärn hade nog varit en hit. Med grädde och sylt. Allt smakar så mycket bättre ute.
Berätta lite om ditt läskigaste ögonblick som guide.
– Jag har haft turen att inte vara med om så mycket ännu. Men ett år när vi var på sydtoppen hade vi tjock dimma och i och med att den är en toppglaciär så är det ofta väldigt halt på vägen upp. Man kan också bara gå samma väg upp som ner, då det är 300 meter stup på vardera sida. Det året såg jag en kvinna (som inte var med i min grupp) börja gå rakt ner för toppen åt fel håll, mot stupet, och jag och min kollega hann precis skrika så hon hörde oss och stannade. Det hade kunnat gå riktigt illa om hon hade fortsatt.
Du berättade att du är höjdrädd. Hur möter du rädslan under dina expeditioner?
– Det stämmer. Under min utbildning till berg- och forsguide i Nepal fick vi träna på hög höjd med klätterutrustning. Då lärde jag känna den utrustning jag hade och att jag kunde lita på den, men mest av allt lärde jag känna mig själv och hur jag hanterar mina känslor i de situationerna. När vi till exempel guidar via Ferratan upp på sydtoppen känner jag mig trygg på grund av den utrustning jag har och hur vi hanterar säkerheten för de andra, men jag är fortfarande höjdrädd. Haha.
Hemom Sofia är hon uppvuxen i en by utanför Jönköping. Nu är hon en av Sveriges få kvinnliga berg- och forsvägledare. Våren 2022 tog hon examen som guide med inriktning mot high altitude. Hon har även klättrat i Alperna och Nepal.
I dag har hon med sig en mängd olika guidecertifikat och är en inspiration för andra.
Vad gör du för att koppla av?
– Då gör jag gärna något kreativt, läser, virkar eller skriver. Jag går också ut i naturen tillsammans med sambon.
Vilka länder står på din bucket-list?
– Där står nog egentligen alla länder med, haha. Men definitivt blir det tillbaka till Nepal. Marocko är också en dröm, även Sydamerika och de länderna.
Text: Mehdi Barakat
