Pianolegenden Robert Wells är aktuell med en omfattande soloturné i Sverige i höst, med ett stopp i Kalmar den 19 oktober. Han ser fram emot att spela på en ny arena, Gröna salen på Kalmar slott, och delar med sig av sina minnen från tidigare besök i staden.
I höst sticker pianokungen Robert Wells ut på soloturné i landet. Den 19 oktober kommer han till Kalmar – men det är inte första gången han är här.
– Det blir mycket intervjuer nu innan turnén, ja, det blir det ju. Men jag ger alltid järnet! Det visar ju att folk diggar det man gör, att de vill prata med en. Jag lärde mig tidigt av Lill-Babs och de stjärnor jag jobbat med i tidiga dagar att man aldrig ska ta sånt för givet. Jag har längtat sedan jag var 12–13 år att få spela så här, det här är den längsta turnén jag gjort.
Den 19 oktober kommer du till Kalmar, har du varit här förut?
– Åh ja, det har jag. Men det var lääängesen.
Första gången jag var i Kalmar var 1984, då spelade jag med mitt band på Baronen nere vid hamnen. Det var värsta pubrockstället på den tiden. Sen har jag ju gjort skolkonserter och spelat i Kalmarsalen. Men nu var det ett bra tag sedan jag var där. Nu ska jag få spela på en ny arena, Gröna salen på Kalmar slott.
Tycker du miljön man spelar i?
– Ja, det är jätteviktigt! Att få spela på ett slott – det är ju tre gånger vunnet. Jag älskar gamla arenor och gamla platser. Det gör mycket till musiken och blir som en illustration runt dig.
Vad kan publiken förvänta sig av konserten?
– Det blir en hel del solo, sen kommer jag också berätta mycket om ”Rhapsody in Rock”-turnén, om de klassiska mästarna, blandat med egen musik och lite storytelling. Det är en väldigt intim föreställning. Jag växte upp med den klassiska musiken och är utbildad konsertpianist så det blir en del Beethoven och Mozart blandat med nya kompositioner.
– Jag har släppt ny musik nyligen så det blir inte bara gammalt utan en del nytt också. Ibland om andan faller på brukar jag låta publiken önska vad de vill höra – jag tycker om när det händer saker och ingen konsert kommer vara den andra lik. Känslan ska vara att de ska känna som att de är hemma hos mig och få slappna av och bara njuta av musik i två timmar.
Men det blir inte bara musik, utan också lite humor?
– Absolut, jag inspireras mycket av pianomästare Victor Borge som var en jättehumorist vid pianot. Så det blir en hel del musikalisk humor. Jag vill att folk ska gå hem med leende på läpparna.
Kan du inte berätta lite om ditt nya album?
– Det heter ”Songs without words” och har skapats under pandemin. Det är redan utgivet som solomusik, men på fredag kommer symfoniversioner ut. Jag har varit och spelat in i Prag med deras stora symfoniorkester. Det var en fantastisk orkester jag fick jobba med. I september kommer en hel dubbel-cd med lite mer musik.
Du fyller 60 i år, grattis! Hur känns det?
– Jag har alltid varit lite lilgammal sedan jag var liten och hade brillor, kort hår och blazer. När jag var liten såg jag nästan äldre ut än nu. Enda skillnaden idag är att jag njuter mer nu än då och inte är lika stressad som för 20 år sen. Jag hanterar situationer bättre och känner att jag är ikapp mig själv på ett bättre sätt. I artistvärlden brukar det nojas rätt mycket över ålder men jag tycker man ska leva i nuet.
Något du vill tillägga?
– Inte mer än att folk ska känna sig extremt välkomna till konserten!
