Redan för 3 000 år sedan var trakterna kring Kalmar en attraktiv plats med boplatser, marknadsplatser och utvecklad handel.
Området kring nuvarande Kalmar har varit bebott sedan inlandsisen drog sig tillbaka för cirka 9 000 år sedan. Under hela stenåldern fanns många boplatser i och kring Kalmar. Stenåldern övergår i bronsåldern omkring år 1700 före Kristus, vilket är cirka 3 700 år sedan. Under bronsåldern blomstrade orter nära kusten och vid större vattendrag, med anlagda hamnar och marknadsplatser. Handel och expansion drevs av föremål tillverkade av brons, såsom yxor, svärd, dolkar och spjutspetsar.
Skeppen utvecklades under bronsåldern och blev omkring 20 meter långa, paddlades fram och liknade större kanoter. Människor från Kalmartrakten besökte troligen marknadsplatser i Europa för att köpa bronsföremål.
Arkeologiska undersökningar vid ombyggnaden av E22:an nära Rinkaby påträffade en boplats som användes från bronsålder till vikingatid, cirka 2 000 år. Där fann man spår av ett cirka 3 000 år gammalt långhus från yngre bronsåldern, ungefär 10 meter långt och 5 meter brett, troligen bebott av en stor familj.
Mat tillagades i gropar med varma stenar, där kött lindades i näver. Familjen hade troligen ett litet jordbruk med odling av råg och vete med träredskap, samt boskap som kor, grisar, får och getter.
Till skillnad från idag, då bönder hägnar in ängar, hägnade man på forntiden in den odlade jorden för att skydda den från boskap.
Familjerna som levde i Kalmarområdet för 3 000 år sedan hade det troligen bra. Marken var bördig, och förmögna bönder kunde äga häst och vagn. Närheten till vattendrag underlättade transporter och handel med bronsföremål som var eftertraktade. Flera marknadsplatser fanns troligen i området.
Bronsåldern framstår som en föregångare till vikingatiden, som inträffade cirka 1 700 år senare.
