Åsa Tugetams forskning vid Linnéuniversitetet undersöker hur elevers lärande och meningsskapande inom friluftsliv ser ut. Hennes avhandling, som beräknas vara klar om ett år, bygger på observationer av gymnasieelever under en vecka i fjällen.
Efter tio år som idrottslärare upplevde Åsa Tugetams svårigheter att uppfylla målen kring friluftsliv i skolans styrdokument, då hon upplevde brist på progression och att undervisningen ofta var densamma oavsett ålder. Detta blev startpunkten för hennes forskning.
– Min ingång i avhandlingen är att jag vill försöka förstå hur elevernas meningsskapande och lärande inom friluftsliv går till, förklarar Åsa.
För att undersöka detta har hon bland annat följt gymnasieklasser under två perioder i fjällen, där eleverna filmade sina upplevelser och samtal med hjälp av GoPro-kameror. Dessa filmer har kompletterat hennes egna observationer.
– Jag har följt eleverna hemma på skolan, under deras fjällvandring och sedan träffat dem en tid efter då de är hemma i skolan igen, säger Åsa.
Avhandlingen belyser också hur syftet med friluftslivsverksamhet i skolan har förändrats över tid och kopplas till samhällets syn på naturvård och folkhälsa. Ett brett friluftsliv i skolan betonas som viktigt ur ett demokratiskt perspektiv, då rörelser som lärs in som barn lättare tas upp senare i livet.
– Att vara iväg på ett längre friluftsliv, ta hand om sig själv och vara en del av en grupp bidrar i stor utsträckning till personlig utveckling, här spelar miljön in, alternativet att ”checka ut” och gå hem när det tar emot finns inte, det blir på så sätt ett slags påtvingat lärande där motivationen kommer av att den uppkomna situationen behöver lösas, berättar Åsa.
Intresset för naturen syns också i antalet ”ur och skur”-förskolor och det ökande antalet vuxna som ägnar sig åt exklusivt friluftsliv. Åsas doktorandtjänst finansieras av Lärarutbildningen vid Linnéuniversitetet och löper ut i september 2020.
– Nu har jag fullt fokus på att skriva klart avhandlingen, säger hon.
