Håkan Nesser, känd för sina polisromaner om Van Veeteren och Barbarotti, presenterar en ny berättelse där hans gestalter möts.
Skaparen av de båda underfundiga poliserna Van Veeteren och Barbarotti, har i denna bok valt att sammanföra sina gestalter i ett lite udda mysterium. Mysteriet har sin upprinnelse i en ganska oförarglig småskoleförening, men utvecklas med tiden till ett ganska obehagligt brott. Detta brott leder i sin tur till en upplösning som flera årtionden senare visar sig vara olöst, även då polisen med Van Vetteren i spetsen, vid tiden trodde sig ha allt under kontroll.
Det är en glädje att läsa Håkan Nesser, oavsett om berättelsen engagerar eller inte. Hans miljöbeskrivningar är, trots att det är fiktiva platser, ändå så målande att man ser det framför sig, känner dofter och blåsten mot kinden. Likaså är språket fantastiskt och han har rader som man kan suga på som en god karamell. Till exempel: ”en tokajer som smakar som syltad bärnsten” eller ”bevis föds som små aningar och mentala löss. Med hjälp av gott polisarbete kan de koagulera till påtagliga fakta”.
En lugn och stillsam deckare som är perfekt för en lite molnig och regnig sommarvecka.
