Sveriges demografiska sammansättning har förändrats drastiskt sedan slutet av 1900-talet, men den politiska debatten undviker att diskutera orsakerna, enligt två SD-politiker.
När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson nyligen använde termen ”folkutbyte” för att beskriva den demografiska utvecklingen i Sverige sedan minst 20-30 år tillbaka, möttes det av omedelbart ramaskri i det officiella Sverige och medierapportering som anklagade uttalandet för att vara grundlöst högerextremistiskt, nazistiskt och rasistiskt.
Ord som ”folkutbyte” är inte politiska i sig, utan ett sätt att beskriva den demografiska utvecklingen – hur befolkningssammansättningen i ett land har förändrats över tid. Fakta visar att Sverige i dag är ett markant annorlunda land jämfört med vid 1900-talets slut. Sverige har historiskt sett tagit emot fler invandrare per capita än andra västländer, och invandringstakten har varit högre.
År 1995 hade 13,1 procent av Sveriges befolkning utländsk bakgrund, definierat som personer födda utomlands eller födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar. År 2021 hade denna siffra ökat till 26,3 procent. Om man även inkluderar personer med en utrikesfödd förälder och en inrikes född, stiger andelen med någon form av utländsk bakgrund till närmare 35 procent. Detta kan jämföras med 11 procent år 1987.
Cirka 20 procent av Sveriges befolkning har utomeuropeisk och utomvästerländsk härkomst. I flera svenska kommuner utgör personer med utländsk bakgrund mer än hälften av invånarna. En betydande och snabbt växande del av befolkningen har andra kulturella referensramar, värderingar och normer än de som tidigare präglat samhället.
Den stora invandringen har enligt SD-politikerna lett till flera problem. En del av invandrargruppen är inte självförsörjande, och organiserad brottslighet begås i hög grad av personer med utländsk bakgrund. Begrepp som hederskultur, separatism och islamism beskrivs som begränsande och farliga.
Professor Assar Lindbäck citeras med påståendet att Sverige inte klarar av ”lågproduktiv massiv invandring”, vilket leder till en stor permanent arbetslöshet bland invandrare. Massinvandringen riskerar även att förstöra landets sociala struktur, anstränga vården och leda till sämre skolresultat och ordningsproblem. Politiken som förts beskrivs som ett ”mångkulturellt experiment” som resulterat i enklaver med egna rättssystem.
Frågan som SD-politikerna ställer sig är varför det ”officiella Sverige” reagerar så starkt när ordet ”folkutbyte” används. De menar att andra begrepp som ”etnisk mångfald” och ”mångkultur” används för att skönmåla den demografiska förändringen och ge en positiv bild av det mångkulturella experimentet, trots att verkligheten visar en annan bild.
Samtidigt pågår en omställning av migrationspolitiken, där Tidöpartierna försöker vända utvecklingen för att förhindra att ”svenska folket blir minoritet i sitt land”. SD-politikerna uttrycker en förhoppning om att det inte är för sent.
