Fem år har gått sedan Robert Gustafsson sist stod på Krusenstiernskas scen. I sommar gör han det igen i den skruvade farsen ”Oj då! ..en till?”.
”Fem år är väldigt lång tid, men det är som att man inte varit borta. Det känns så hemma på en gång”, säger Robert Gustafsson.
GAMLA STAN Bakom det röda träplanket på Krusenstiernska gården är det full fart inför premiären av årets sommarteater. Scenen är på plats, hundratals stolar är utställda och rekvisitan på scenen talar om att publiken ska få resa tillbaka till ett Kalmar på 1950-talet.
Det vittnar även skådespelarna om som klätt på sig sina kostymer när Kalmarposten besöker trädgården bara dagar innan premiären. Varma kavajer möter klänningar i tyll — och det lär bli svettigt på scen i sommar. Inte bara för att solen förhoppningsvis skiner på Krusen, utan även för att årets sommarteater och fars ”Oj då! …en till!” har ett ovanligt högt tempo.
— Normalt i en fars är det ett sådant otroligt tempo där det kommer nya skådespelare hela tiden. Men Robert ska innan han gått ut från scen in i en ny karaktär med ny dialekt, en ny hållning och ett nytt sätt att tänka, säger Johan von der Lancken, producent bakom årets teater.
Tempot är snabbt och farsen skruvad, precis som en fars ska vara, om man frågar Edward af Sillén som efter fjolårets ”Pappor på prov” är tillbaka som regissör på Krusenstiernska. Även denna gång med en fars av den brittiska farsmästaren Ray Cooney.
— Ray Cooney är den stora farsförfattaren och det här var hans första hit. Det är också hans svåraste föreställning och den har i princip inte spelats professionellt sedan Björn Gustafson det på 80-talet. Man behöver en skådespelare som ska klara av den uppgiften, och det är inte många. Men där är Robert Gustafsson. Han är en av få i landet som klarar det här och han var väldigt sugen på utmaningen. Det är en utmaning för han spelar tre olika roller som
