Pushnotiser om omvärldens händelser kan orsaka stress. En utflykt till skärgårdsmiljö blev en välbehövlig paus.
Pushnotiserna i telefonen ger ständigt en påminnelse om vad som sker i omvärlden. Skjutningar, en välkänd människa som lämnat jordelivet eller krig som eskalerar. Jag kan ibland känna en inre stress av allt som pågår. Klumpar i magen, känslor och tankar som flyger och aldrig tycks landa.
I helgen åkte jag och familjen på utflykt till en skärgårdsmiljö, där solskenet varvade med enstaka regnskurar. En svan som försökte lyfta från vattnet stod för den högsta decibelnivån. Ett vackert skådespel. Vatten kluckade och barnen håvade upp småfisk för att lägga i en hink.
En bit bort, på en stor äng stod en stolt fasan och i en hage bredvid stod ett par hästar och lyssnade nyfiket på omgivningen. Dottern plockade kottar på marken och fyllde fickorna fulla. På sommaren brukar det myllra av trollsländor på den här platsen.
Oavsett tid på året som jag befinner mig på den här platsen tänker jag på trollsländorna. Livet är enkelt i dessa stunder, där pushnotiser ignoreras trots att det vibrerar i fickan. Det kan vara bra att leva i nuet och ta en paus från allt som pockar på ens uppmärksamhet. Det handlar inte bara om nattsvarta rubriker i telefonen. Det kan vara notiser från spel om att du måste logga in för att få belöningen, eller att din senaste bild på Instagram fått nya lajks eller kommentarer.
Jag har alltid varit en person som anammat nya digitala möjligheter eller sociala medier snabbt. Jag har alltid tänkt att jag är en person som älskar ny teknik. Så må det fortfarande vara, men jag börjar mer omedvetet röra mig mer mot naturens dragningskraft. Att kasta macka längs strandkanten, titta på fåglar i kikaren eller håva fisk gör mer för min själ än vad exploderande godisbitar i ett spel någonsin kan göra.
