Trafikverkets hantering av snökaoset i Skåne har väckt frågor om myndigheternas placering och beredskap. Erfarenheter från tidigare snöoväder visar på vikten av en decentraliserad organisation.
Händelserna under det senaste snöovädret, där bland annat Trafikverket uppges ha haft problem med beredskapen, väcker frågor om hur våra stora system fungerar vid kriser. Från ett huvudstadsperspektiv verkar myndigheten ha brustit i hanteringen, både gällande Stångådalsbanan och snökaoset i Skåne.
Vid ett liknande snöoväder i Kalmar län 1978–1979 var Vägverket en decentraliserad organisation som utgick från lokala behov i samarbete med kommunerna. Vägverket i Kalmar inrättade då en ledningscentral med fyra bemannade telefoner för att upprätthålla kontakt med Länsstyrelsen, kommuner och entreprenörer. Landshövding Erik Westerlind besökte även Mönsterås, och kommunerna kunde tack vare inköpta bandvagnar säkerställa att exempelvis hemtjänsten kunde nå ut på Ölandsfåran.
När Trafikverket nu uttalar sig i media efter det senaste snökaoset, är det förvånande att det inte sker från Skåne. Det finns ett behov av statliga myndigheter, men dessa bör vara geografiskt utspridda över landet för att bättre kunna möta regionala behov, oavsett myndighet – vare sig det gäller Trafikverket eller Arbetsförmedlingen.
