Äntligen en morgon som inte skriker efter Treo eller andra överlevnadsmedikamenter. Ljust redan vid halv sju och det känns som influensan tillsammans med skid-VM i Falun har haft gemensam avslutning. Trots allt en ganska vältajmad vecka att vara sjuk, för hur dålig man än känner sig så piggnar man till av dom fantastiska insatser vi har fått uppleva.
Fantastiska svenskar och trots att det bär lite emot, våra fantastiska norrmän. Tänk om Petter hade varit svensk och låtit bli att köra på fyllan….visst hade vi varit ganska nöjda.
Har fått lite träningstips från Hampus och kommer att följa dom framöver. Den här veckan avslutas med Vasaloppspinning på söndag, cykla från starten till dess att första man går i mål. Brukar ta mellan fyra och fem timmar. Härligt!!
Fick veta att min träningskompis BT varit ute och kört en runda i veckan. Det är ett bra tecken att våren är på väg. Snar får du stå ut med mitt flåsande bakom ryggen. Tror snart det börja rycka i kanske Kalmars bästa tjejcyklist. Hoppas foten läker som den ska, så du kan ut och grilla ”skuggan”.
Igår, träff med vår mentala coach Maria. Fantastiskt engagemang från henne, men det måste erkännas. Jag måste nog skärpa till mig och ge detta en chans…
Nästa stora utmaning Spin of Hope. Välgörenhet där all vinst går till Barncancerfonden, där jag tillsammans med sonen J kör var sitt sextimmarspass. Vad gör man inte för att visa att gubben hänger med. Lillebror A får träna upp sig till nästa år. Anmäl ditt företag, kompisgäng mm till en härlig dag på Friskis. Själv kommer jag i år igen, tillsammans med ett tjugotal andra, att representera Team City Bygg.
Nu en god frukost med bästa H.
P-O